Vilken natt!

Ja, jösses vilken natt! Kunde för mitt liv inte somna alls, trots att hjärnan verkligen ville det. Molvärk i ryggen konstant, varm och på tok för varmt i rummet/huset för vetekudde. Mannen masserat mycket under kvällen men det hjälpte inte så sent, och myrkryp i benen. Detta tillsammans med att inte hitta en bekväm ställning gjorde det hela mycket besvärligt!

Låg och vred, vände och hade mig. Var ute till soffan i två eller tre omgångar i hopp om att det var svalare där, men icke. Pillade på AC:n men den ville inte alls samarbeta, öppnade fönster.. Alla sov, till och med den! Skit! Testade nattmacka och banan, panocod för värken och TENS. Framåt 02 somnade jag och vaknade efter en stund igen, på med TENSEN på ytterligare 30 min, somnade om och vaknade 05. Lade mig i sängen igen och trodde jag skulle ha lätt för att somna om igen, men näääädå. Låg en stund men måste tillslut ha somnat. Klockan ringde 6.55 för kl 8 hade vi tid på röntgen av lillfisens höfter/ben då han haltat så sedan förra veckan. Bara att stiga upp. 

Hur kommer det sig att man alltid sover som bäst när klockan ringer? Det har jag alltid funderat på.. Har inget bra svar på det dock.

Röntgen då? Jo, den visade ingenting alls, vilket är jättebra i sig, men det var det värsta jag gjort tror jag. Tidigare i jobbet, och som gravid, har jag fått vara med inne i undersökningsrummet fast bakom skärmen där personalen är. Inte denna gången dock. Jag blev portad, bannlyst! Ut på en stol utanför rummet helt, med make och lilleman kvar på insidan. Tur att mannen kunde vara med säger jag bara! Edwin skrek och skrek, "ajajajajaj..." jätteledsen var han! Och jag vet, det gjorde inte ont, utan han skrek för att han blev fasthållen på en brits, otrygg och ovetandes om varför. Men med dessa hormoner och mammahjärtat i omlopp hjälpte det inte att jag tänkte logiskt, hela kroppen skakade och tårarna brände bakom ögonlocken. Det var långa 20 minuter kan jag lova! Tårarna vann kampen när mannen kom gåendes ut ur rummet med Edwin i famnen och jag fick gråta ut mot lillfisens axel. Han var nöjd bara han slapp britsen. En liten gummielefant fick han för besväret med.

Själv trodde jag att jag skulle sega ihop helt efter lämningen på dagis och sova ungefär halva dagen, men inte då.. Suttit med en tidning i trädgården och chillat i solen, kollat på när mannen klippt gräs och röjt med röjsåg samt lunchat ute vid havet. Doppade fötterna i havet, men var snabbt uppe i sanden igen, Brr! Det är väl det och mer slapp därtill som hunnits med idag. Eller jo, en maskin tvätt med. Torkade rekordfort i det underbara vädret!