Förlossningsberättelse

Här kommer hela resan mot förlossningen, samt givetvis resan inne på själva förlossningen.

Allt började väl egentligen onsdagen den 27/6, på BF+2, då vi hade en läkartid sent på eftermiddagen uppe på förlossningen för eventuell igångsättning. Min barnmorska hade bokat den sedan innan eftersom hon inte tyckte det var värdigt att gå eventuellt tre veckor över tiden med all den smärta jag haft. Så, där var vi i alla fall. Läkaren var jätte bra och ställde relevanta frågor om hur allt kändes, hur vi upplevde det hela och vad våra tankar var kring fortsättningen på graviditeten. Vi fick god information om på vilka sätt en förlossning kan sättas igång lite beroende på vilka förutsättningar som finns från början. Hon gjorde ett ultraljud eftersom jag inte känt några fosterrörelser alls den dagen, och allt såg bra ut sånär som att bebisen var slö och inte ville vakna till riktigt. Fick därför även ligga med CTG en stund men då var det mer livat i luckan, speciellt efter ett glas mer eller mindre koncentrerad saft (uäck). Givetvis gjorde hon även en undersökning som visade att livmordertappen var sjukt omogen, 3 cm, bakåtlutad och knappt öppen alls, och med lite våld kunde hon göra en hinnsvepning. Fick gå hem med en ny tid på Fredagen samma vecka för ny bedömning.

Hinnsvepningen resulterade i att lite slempropp lossnade och en liten teckenblödning kom. Inte så mycket mer än så. Hade ju sammandragningar sedan innan, framförallt på kvällstid, så dem kunde jag inte härleda dit tyvärr.

Fredagen den 29/6 var vi åter på förlossningen tidigt som attan på morgonen. Fick träffa en ny läkare, också jätte bra. Låg med CTG och allt såg fint ut, samt fick en undersökning till. Dock var blodtrycket högt för mig. Livmodertappen var då mer riktad rakt nedåt, något kortare än senast och jag var öppen 1-2 cm. Bebisens huvud hade sjunkit rejält också. Fick en ny hinnsvepning och han var mycket optimistisk till att jag skulle komma igång med förlossning spontant under helgen, men om så inte var fallet fick jag en tid för igångsättning på Måndagen 2/7. Han menade på att jag redan var förbi stadiet där man behövde mogna tappen med läkemedel, och att hinnorna kunde tas direkt. Denna gång resulterade hinnsvepningen i att hela slemproppen gick, en hel del blödningar  och sammandragningar samt regelbundna värkar natten mellan lördagen och söndagen. Värkarna försvann dock efter ca 2 timmar, efter att ha varit 8-9 minuter och varat 1,20 minuter. Segt som få kan jag lova!

På söndagen fick jag plötslig huvudvärk på eftermiddagen, och mådde allmänt konstigt. Kände mig inte alls som vanligt. Rådgjorde med en kompis som tyckte jag skulle ringa och kolla med förlossningen. Sagt och gjort. De tyckte jag skulle komma in för en kontroll, dels pga huvudvärken och dels för att trycket var lite förhöjt på fredagens besök. Kom till förlossningen åter igen, låg med CTG och lämnade urinprov. Blodtrycket var normalt, CTGn fin och urinprovet visade på lite äggvita, men eftersom jag inte hade andra symptom och hade en läkartid dagen efter skickades jag hem igen. 

Den barnmorskan vi träffade då fick jag ingen bra start med alls. När jag berättar att jag ska åter i morgon för igångsättning så säger hon att det är jätte många besök inbokade och att det alltid är en medicinsk övervägning om vem som blir igångsatt och inte, och att man prioriteras utifrån detta. Jag var jätte ledsen hela kvällen för jag hade ju faktiskt blivit lovad en igångsättning dagen efter, och nu kändes det som att det inte alls var självklart från deras sida.. 

Måndagen den 2/7 kom och ingen bebis hade ju behagat att komma ut, så vi åkte på bokad tid till förlossningen, måttligt nervös över att bli hemskickad trots att läkaren lovat att det skulle bli idag. Träffade samma barnmorska som dagen innan, och hon kopplade en CTG. Tänkte att det nu var kört eftersom hon vart så skeptisk dagen innan. Träffade ytterligare en läkare som gjorde en undersökning under tiden CTGn var på, och jag halvsatt. Hon kände knappt livmodertappen alls och menade på att jag inte alls var en kandidat för att hinnorna kunde tas, utan att det skulle behövas gel och tabletter för att få tappen mogen först. Jag blev väldigt besviken och ifrågasatte hur det kunde vara så olika i bedömningen från fredagen till idag. Hon bad mig då gå på toaletten, kopplade loss CTGn och jag undersöktes igen, denna gång i planläge. Helt annan bedömning var det då. Hon sa att tappen då var ännu mer förkortad gentemot fredagen, 2 cm och öppen 1,5-2,5 cm. Helt andra bud med andra ord! Hon tyckte även att hinnorna kunde tas och beslutade om det!

Samma barnmorska tar hål på hinnorna 11.36 och satte samtidigt en skalpelektrod. Hade då inget hänt på ca 2h skulle ja även få värkstimulerande dropp. Det pratades om lavemnag men det glömdes bort. Mannen åkte hem och hämtade dator och en dvd, åt lite mat och hämtade sin väska som han glömt på morgonen. Hade väl en värk på dessa timmar och klockan 14,20 sattes droppet. Vi satt och kollade på dirty dancing under tiden. Fick berättat för mig att värkarna skulle komma smygandes och att droppet höjs efter en viss mall så att kroppen vänjer sig. Droppet gav värkar med 4 min mellsnrum på direkten som gjorde såpass ont att de krävde ordentlig andning hela tiden. Jag siktade in mig på bebis vid kvällen, kanske kring 20-snåret. Satt i fåtöljen till en början men ville lägga mig efter ca 45 min och fick hjälp med det. Sket i filmen och bad Christer sätta på min mp3-spelare med playlisten jag gjort som peppning innan.

15,20 höjdes dropptakten och gav värkar med 2-3 min mellan, max! Den barnmorska jag haft under hela dagen gick av och strax därefter kom kvällens barnmorska. Undersöktes och var öppen 4cm och 0,5 cm tapp kvar. Skitlångt kvar med andra ord. Värkarna gjorde svinont och fick lustgasen att öva med om/när jag ville. Behövde den varje värk kan jag lova. Undrade om detta var början, hur skulle då slutet vara?! Mindes inte alls att det gjort så ont i början/mitten med Edwin.

Vid 15,55 fick jag be christer ringa på larmet för det känndes som om jag skulle bajsa på mig vid varje värktopp och grät och skakade i hela kroppen av smärtan. Han tyckte vi skulle testa akupunktur då lustgasen inte riktigt tog lika bra längre. Undersköterskan kom och fick ringa på barnmorskan. Lustgasen höjdes och jag undersöktes igen, öppen 9 cm och hon sa att hon inte går ifrån mig förän allt är klart, men att jag skulle försöka andas igenom kommande värkar och motstå att trycka på. Grät som en tok och hade mycket svårt att ta in att det redan hänt så mycket och snart skulle vara klart..

Värken efter gick det inte andas igenom och förklarade detta tydligt att nu kommer hon, var då öppen 10 cm och fick göra som jag ville. 

Krystvärkarna kom vid den vanliga värkens topp och var sjukt svårt att andas lustgas och trycka på samtidigt! Började krysta och fick ner henne fint på en värk. Inför nästa krystvärk fick ja inte krysta utan skulle ta det lugnt och då kom hela hon. 16,03 är Elsa född, och så fort det gick!

Mannen klippte navelsträngen och hon fick fina Apgarpoäng. Moderkaka och fosterhinnor kom ut hela och fina, och vi fick en grundlig genomgång av dem, mycket intressant1 Behövde inte sys och fick inte en endaste liten bristning. Härligt! Såhär i efterhand gick det bra men jag hade, och har fortfarande, svårt att hänga med på att det gick så vansinnigt fort!

3480g och 50cm kort, och sååå söt!

Elsa, 42 minuter gammal.

Christer var ett fenomenalt stöd under hela förlossningen, och framförallt vägen fram till förlossningen! Han är den bästa som finns <3 och jag hade inte grejat detta utan honom.