Måndag

Äntligen Måndag! Har sett fram emot denna dagen med ångestblandad glädje i en veckas tid nu. Varför ångest? I förmiddags hade jag en tid hos frisören, som jag sett fram emot så att träffa och äntligen få bli snygg i håret igen. Det var ju bara det att jag nojjat över att vara utan barnen under såpass lång tid (några timmar) samt var orolig för att jag skulle oroa mig för dem här hemma. Har ju inte vart utan Elsa sedan hon föddes ju.. Men inte en tanke hade jag på det när jag väl var på plats! Jag bara njöt av att vara bara jag, inte mamma-jag, prata strunt och sitta i lugn och ro med en kaffe. Kom där ifrån med nyklippta toppar, massor av nya ljusa slingor och en sushi till lunch. Mums!

Hemma hade det gått bra, de hade tagit matreserven i frysen och Elsa hade mest velat hänga i famnen. Den lilla magen hade nog krånglat en del. Dock hade de hunnit med att natta storebror efter lunchen före jag kom hem. 

Väl hemma var det lunch och matning på schemat igen, sedan tog vi det lugnt på soffan någon timma eller så. Killarna klippte gräsmattan och jag hade planer på halvmilen i solskenet som tittade fram, men Elsa hade andra planer.. mer mat förstås! Kom dock iväg på promenaden tillslut med iPoden full av bra musik. Lyckades korta av tiden för halvmilen med 5 minuter och kom hem lagom svettig och full av ny energi.

Fortsatte med matlagning och plock, ammade, diskade och sedan städade jag i Edwins rum. Han hjälpte till lite, min duktiga kille! Belönade oss med bad/dusch och sedan gav jag mig på nattningen. Mannen har ju tagit de tre senaste kvällarna, så nu tänkte jag att det var min tur. Lyckades med det och behövde bara leda tillbaka honom i säng en endaste liten gång. Mitt hjärta!

Har mått sådär oförskämt bra idag! Bara gått omkring med ett stort leende på läpparna och mått kanon. Lycklig, hypoman och full av må-bra-känslor! Mer sådant tack! 

Tänk vad lite egentid kan göra...