För nästan exakt två år sedan hjälpte mannen mig in i låne-bilen för avfärd mot förlossningen, nervösa och flrväntningsfulla inför nästa steg på vår resa..
Känns som det var igår, samtidigt som det känns som om att han alltid funnits hos oss. Märkiga känslor! Från pinvärkar till en sovandes liten kille, gömd under snuttar, Bäää och nallen, på futtiga två år. Det mina vänner är tufft som tusan.
Stod och tittade en stund på honom nyss, mammas älskade lilla fisen, ocj det värmde lite extra i det redan överfulla stolta mammahjärtat. Min goding..
En sak är dock säker. Jag älskar hobon mer än livet själv och han är en av de två vackraste någonsin, en av de två bästa jag någonsin gjort!
Mamma älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar