112 SOS alarm, vad har inträffat...?

Så svarade kvinnan i telefonen sent igår kväll när jag stod uppkrupen mot väggen i sovrummet, hade en puls på 180 slag/minut och skakade av adrenalin, obehag och lite rädsla.

Varför SOS alarm undrar ni nu. Inget sjukdomsfall inträffade, men där emot var vi säkra på att vi hade ett pågående inbrottsförsök i huset. Jätteobehagligt!

Det hela började mitt i vårt film-mys till Beck igår kväll. Nyheterna hade just gått klart när jag ryckte till och sa att det lät som att någon just ryckt i dörren. Mannen hade inget hört och vi lyssnade ett tag men inget mer hördes. Kan ju vart grannarna eller sådär trodde vi och fortsatte filmen, men satte på larmet för säkerhets skull. Strax efter 23 gick vi och la oss, pratade lite som vanligt och släckte lampan. Närmre 23.30 var klockan när det tog i handtaget nere på dörren igen, det gick inte att missa! Mannen for upp och jag likaså. 

Skulle vi dra igång larmet? Barnen sov ju. Lyssnade efter och grannarnas hundar började skälla. Nu var det inte inbillning, någon eller något var ju kring huset och strök då de också hört och reagerat på det. Jag ringde 112 och mannen ringde svärfar och sedan på larmet. Jag sa att vi tror att vi har ett pågående inbrott till kvinnan i luren och hon bad mig vänta, att hon skulle koppla vidare till polisen. Sagt och gjort, jag väntade. Länge och många signaler senare svarade en polis och jag berättade som det var igen. Han sa att alla patruller var inne på stationen nu i skiftbyte och att det skulle dröja ett tag innan dem kunde vara här. Kul liksom. Inte heller gav numret vi fått att ringa till larmet något napp..

Svärfar var utanför på nolltid och ihop med vår granne gick dem runt och sökte med hund och lampa. Inget resultat, bara en okänd svart större hund som sprang iväg. Efter en stund vågade vi öppna dörren för svärfar och granne, och allt som syntes utanför var spår av hunden som strök runt.

Troligtvis var det den som krafsat på handtaget, men det vet vi inte med säkerhet. Ringde 11414 denna gången i och med att det inte vart akut och det gick snabbare att komma fram där än via sos. Fick prata med inre befäl Varberg som tillsammans med oss avstyrde patrullen som skulle komma så småningom. 

Obehagligt är bara namnet! 

Tog bra länge innan vi kunde somna igår ska meddelas. Som tur är märkte inte barnen något av allt tumult.

I kväll är jag ensam med barnen hemma. Mannen jobbar kväll och jag kommer nog inte kunna sova förrän han är hemma igen. Skönt att vi har larmet!