Om kontraster i vardagen och när livet kommer emellan

Igår hade jag en så sjukt dålig dag. Allmänt nere, oflyt redan från frukosten och det mesta var tungrott. 

Edwin startade kriget i frukosten för att jag hade råkat blandat blåbär i havregrynsgröten. Helt plötsligt var det inte längre dugligt som gröt och han bara skrek och vägrade smaka. Ny gröt fick serveras, med sirap, som slukades snabbare än snabbast. Fick ett bar byxor till Elsa sydda under förmiddagen medan Edwin lekte och Elsa ålade runt i hela vardagsrummet. Ena stunden låg hon vid mig, andra i ena änden av rummet och sen i nästa ände. Nu går det fort framåt! 

Vid lunch hamnade jag i ett långt telefonsamtal och Edwin passade då på att allmänt vara trotsig tvååring. Han pillade på ljuslyktor (som han ALDRIG rör annars, inte ens försöker röra) och stängde av datorn och hade sig. Kriget återupptogs och telefonsamtalet avslutades. Hela eftermiddagen fortsatte med småtrots och testande på gränser från hans del. Elsa ville vara nära för hon har ont av röda utslag i blöjan (tandfrätar-bajs). Luftade henne mycket och fick som tack hela mig, handduken och en bit av soffan dränkt i kiss.. Tur hade vi soffrengöring hemma så det var snabbt åtgärdat. Älskade mini kom inte till ro utan ville somna i famnen.

När mannen väl kom hem var jag i upplösningstillstånd och tog min tillflykt till gymmet, en spontanträning på en tänkt vilodag. TRX prövades på för första gången och OJ vilken sjukt jobbig form av träning. Med hjälp av band fästa i krok i taket skulle kroppstyngd och tyngdlag göra sitt i massa utfall, knäböj, hopp, plankor m.m.. Inget för dem som nyligen haft problem med extrem foglossning kan jag säga när jag lunkade därifrån.

Väl hemma fick jag allt mer ont i ryggen och blev framåt kvällen invalid på soffan, fick hjälp till toaletten och sängen, vetekudde och Panocod.

Skitdag! Det som var allra värst, och som troligen färgade mitt humör hela dagen var att det jag sett fram emot så sjukt länge blev inställt. Jag skulle få långväga besök av en person jag pratat med sedan vi plussade med våra tvååringar, men aldrig träffat. Så är det när vardagen kommer emellan och stör i det planerade. De små liven styr man inte över, allra minst sjukdomar och oväntade kräkningar. Men nya tag och vi ska boka om! Så är det bara.

Idag då? Helt andra takter. Solen lyser, ryggvärken är borta och ersatt med "skön" träningsvärk i ben och rumpa. Jag har sovit som en princessa i natt och barnen är goa och glada. Vi har vart på loppis i stan och mannen har påbörjat ett nytt byggprojekt. Snacka om kontrast!

Mannen har fixat barnvakt och är kryptisk om kvällen. Jag som är en extrem kontrollmänniska försöker ta reda på om ja ska duscha o snygga till mig i håret, vad jag ska ha för kläder, om barnen ska somna borta m.m.

Jag vill kunna PLANERA min dag och får lite smått ångest när jag inte kan göra detta.. Får väl helt enkelt se vad kvällen bjuder på i halvflottigt hår i tofs?