Att vara sjuksköterska i dagens läge

Puckade politiker som inte vet något om vad dem uttalar sig om. Blir så förbannad!  

http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article16434711.ab?partner=wwwredirect

Ett av de första passen jag gick som sjuksköterska inom somatiken fick en av mina patienter en hjärtinfarkt. Inte en fråga om liv eller död? Nä, jag tror minsann bara patienten skämtade med oss.. Har god lust att ringa upp personen som uttalat detta och fråga vad denne anser att en hjärtinfarkt är. Ofarligt som ett myggbett? Fy så trött jag blir på folk som uttalar sig om saker dem inte har någon som helst kännedom om!

Kom, gå med mig eller någon av mina kollegor ute i landet. Tror så gott som varenda sjuksköterska gladeligen skulle visa er sanningen på en helt vanlig vårdavdelning/äldreboende/akutmottagning etc. Gladeligen! Har faktiskt flertalet gånger erbjudit mig till ledningsfolk i vården, men artigt fått avböjande svar. Kom sedan med ett uttalande som stödjer, visar förståelse för VARFÖR så många av mina kollegor faktiskt är modiga nog att säga: Stopp! Nej! Vi tar inte denna skiten längre!

Jag kan förstå till viss del att folk "tröttnar" på vårt tjat om löner, våra uppror och vårt fack. Ja, jag skriver våra för jag räknar in mig själv och mina kollegor landet över i en gemensam grupp, en enad front. Jag kan förstå det, men det jag ber om är att ni förstår hur vi känner och upplever vår arbetssituation, löner och ansvar. Vi ropar inte varg i onödan förstår ni.

Många yrken har ansvar, stora sådana med. Och då syns det minsann i lönekuvertet med. Ingenjörer, konstruktörer, montörer m.m har ansvar för att varan/produkten fungerar säkert och att rutiner för åtgärd etc finns vid fel. Stort ansvar om man arbetar med ex kärnkraft. Tro mig, det märks i deras plånbok vilket ansvar de har.

Men vi då? Vi ansvarar för omvårdnaden av människor. Omvårdnaden för dina medmänniskor, mamma, syster, granne, barn eller till och med dig själv. Att du eller dina nära och kära ska få en god och säker vård, ett gott bemötande och en bra upplevelse trots rådande platsbrist, personalbrist etc. Ja, vi går på ordinationer från läkare, men blir det fel så är det vårt fel och då handlar det om liv eller död i många fall. Säkerhet, mina vänner, det är väl något alla vill ska förekomma i vården? 

Vi är inte mer än människor vi heller. Vi har också barn som sover dåligt, är sjuka, gamla nära som behöver extra omvårdnad, en partner/vän i livet man vill spendera mycket tid tillsammans med, orka med själv liksom! Men ändå förväntas vi jobba många timmar/vecka, ena dagen tidigt som fan, andra kanske en natt och tredje en kväll för att sedan gå upp i ottan igen. Många yrken har skiftgång, men då lite mer ihopklumpat, fördelat, för att den arbetande skall orka med. Men inte vårdpersonalen. Nädå, för vi orkar ändå, minsann. Vi förväntas göra detta.

Dessutom så är det ofta förekommande med bara en dag ledigt, omgiven av ett mastdontpass av dagar/kvällar i följd. Återhämtning, vad är det?

Nej, men sjuksköterskan ska jobba. Ska orka, ska vilja. Gärna ska hon täcka upp för sjukdom hos kollegor/personalbrist/övertid för det finns ingen personal att tillgå. Patienterna ska ha vård till varje pris, god och säker sådan. Självklart! Men hur går det ihop när man jobbar heltid eller mer?

Ibland kan jag undra över varför jag valt mitt yrke. Varför jag inte valde ett kontorsarbete eller något annat. Men varje gång blir svaret; "jag älskar ju det här! Det är detta jag vill göra, jag vill arbeta med".

Det finns inget bättre när man får ett tacksamt leende, en kram, en varm hand på sin. Lite uppskattning av sina patienter. Tacksamma för god omvårdnad, gott bemötande. Kunna sitta ner och prata, få ta del av sina medmänniskors liv och kunna hjälpa, stötta och bära det patienten inte kan själv. Det värmer i hela min kropp och själ. Det är detta jag vill göra! Jag ber bara att det ska uppskattas av det svenska folket och dess politiker. Att det jobb vi gör, att det ansvar vi har skall speglas i vår lön. Det tror jag personligen hade gjort att många känner att det är värt att fortsätta kämpa. Fortsätta göra det man vill och älskar trots uteblivna raster, ljummen mat i omgångar halvt på språng och övertid/kassa arbetstider.

Senaste arbetspasset jag hade kissade jag hemma på morgonen före jobbet, sedan först efter jag kom hem igen. Det fanns liksom inte möjlighet till något annat. Så är det ibland, inte alltid, men det förekommer. Bara det är illa nog! 

Ta er i kragen och lyssna på upproren. De finns ju inte utan anledning! Och tvekar ni på om vi ropar varg i onödan, snälla kom med mig en dag eller två på jobbet. Gå med mig som en skugga så ska vi se vad ni säger efter det.